Det har jag blivit grym på, genom åren! Håller på än, en slags skyddsinstinkt...Jag håller hellre inne mina tårar, än att släppa ut dom & bli tröstad. Jag orkar inte bli tröstad mer, jag orkar inte ens må dåligt mer. Jag vill på största allvar kunna le & bara må bra igen. Jag vill må så bra som jag gjorde 2002-2004. 

Just nu t.e.x...Sitter & biter mig i läppen för att inte bryta ihop, känner mig totalt jävla värdelös...Jag har mina skäl, inget jag vill skriva ut här dock. Men jag hatar att känna såhär, då jag vet att det inte är sant! Jag vet att i min älsklings ögon, är jag det mest värdefulla som finns. I hans ögon är jag den vackraste & starkaste kvinnan han vet(han säger det iaf!). Men varför, varför, VARFÖR, kan jag inte se det själv....?

Nej, på med masken igen. Fake it, until I make it!

Idag, den 16;e september 2011, är det 7 år sen min systerdotter Nadine förlorade sitt liv. P.g.a sin pappa  

Nadine skulle gått i skola idag, första klass! Hon skulle busat med sin lillebror & varit så lik min syster i sitt blonda hår(jag slår vad om 100:- på att hon hade fått det!). Men nu får vi aldrig veta det, eftersom hennes pappa berövade henne livet. Våran lilla Nadine blev bara 5½ veckor gammal, och var dessutom född 1 månad för tidigt.

Alla mina tankar går till  min syster idag!

Nadine Angela Andersson 2004.08.07-2004.09.16

Ja...Jag har idag insett vad jag håller på med. Jag är kär, hopplöst förälskad. I D...Ja, i "min" D! Jag har försökt att inte vara det, jag har verkligen försökt att sluta älska denna mannen! Men ja, inte ens jag kan sluta älska en sån underbar kille :)

Känner mig mer än hemma hos honom nu. Varje gång han sitter eller ligger bredvid mig, så känns det som om jag aldrig varit därifrån. Jag kan vakna mitt i natten & gosa mig i hans famn, han suckar glatt i sömnen & håller om mig. Inatt låg han & drog sin hand genom mitt hår - på ren reflex. Somnade om ganska sött & fick sen en ganska stressig morgon. För klockan var POFF 5 bara sådär. 

Och ja, funderingar då...Varför ska just han vara den som gör mig "hel"? För ibland är den här kärleken en jävla pain in the ass! Det är oftast när jag känner att jag inte når fram, vilket inte är så ofta när jag tänker efter. Men vi är ju inte alltid vänner, men vi får överleva?

Nej, ska väl fortsätta min fredagkväll här nu :) Borsta håret efter duschen förut kanske? Japp!

Ja, alltså...Jag är inne på vecka 2 som singel(det gör ont att skriva så...), och jag är fortfarande i förnekade-fasen. Känns som en del av mig har dött, känns sjukt skumt! Som om han har dött...Men han har inte dött, han har bara lämnat mig & allt vi hade. As always, när jag vågar släppa in folk. Ja, jag ger mig själv skulden. Det är ju MIG det är något fel på, varför skulle han annars göra slut?

Men men, har fått lite bra nyheter i mitt liv. Jag har gått ner sisådär...3 storlekar sen april. Började med min diet då & den 19;e maj opererades jag :) Gastric Bypass är bra för dom som faktiskt inte KAN gå ner i vikt, den har hjälpt mig rejält :) Ser fram emot att handla nya kläder nästa månad, ytterligare några storlekar som minskat tro?

Men nej, orka skriva här nu...Jag hade tänkt spela & koppla bort tankarna lite. Hoppas jag iallafall!

Alltså...Jag vet inte ens vad jag ska skriva, men hjärnan är ett enda jävla kaos just nu! Allt om Elisabeth har kommit upp igen & känns som om det var igår jag fick beskedet  att hon var död. Usch...

Sen är det inte direkt drömlivet på kärleksfronten just nu...Men men, allt går väl att lösa? Bara att hoppas på att min kärlek räcker till...

Nej, orka sitta här mer. Har annat att göra! Typ...Ehm...Deppa ihop? Jag vet inte, ORKA!

Ja, nu börjar vi om på en gammal blogg :) Bytte bara namn, kände att jag trivdes på denna domänen. Så nu kör vi på denna!

Vad har hänt sen...Ehm...Förra sommaren? MASSOR! Varit ihop med diverse rötägg(jag dras visst till dom...). Jag har...ehm...Blivit arbetslös, firman gick inte så bra :/ Men men, vad gör det om hundra år?

Har hittat en bra pojk nu, David heter han :) Bor i min kommun också, så alltid nära! Njuter av att vara i hans sällskap, han gör mig liksom...Hel.

Var det något mer? Nej, jag kommer inte på något!

Jag är äntligen hemma, där mitt hjärta hör hemma iallafall. Jag ler varje gång han ser på mig, jag kan inte hålla ett leende borta varje gång han säger något. Hela jag skriker av glädje när han håller om mig, om det än så bara är för en minut när jag går förbi honom. Jag är HEMMA!

Detta trodde jag aldrig, när jag träffade honom den där natten i mars 2007. Trodde aldrig att det skulle bli något mer! Men nu kommer hoppet tillbaka, varje gång jag tänker på honom. Han är den rätta, han är min livskamrat. Det känns så iallafall :)

Nej. nu ska jag återvända till mitt här. Ska krypa ner i hans säng & läsa en bok :)

I helgen ska jag vara med mina tjejor, ska bli jättetrevligt :) Ja, iaf för oss som vet vad som ska hända ^^ Helgen efter det är det ännu mer tid med mina tjejor! Och helgen efter det ska jag fira pappsen, som fyller 60 :)

Mitt i allt detta, ska jag hinna ta vara på mig själv också. Hur nu detta ska gå? Vet iallafall att den 15;e augusti tar jag mina fossingar till Lysekil, möta upp Anka, åka bil till Oslo & vara där några dagar :) Vet inte riktigt när jag kommer hem, men hem kommer jag! Ska bara umgås lite med Anka & hennes lilla mage :) Kanske ta lite bilder för henne? Så hon kan visa upp bebismagen :D

Ska även dra mig till Norrland nån helg, från torsdag-måndag/tisdag. Får se när bara. Men då försvinner jag från nätet & telefonen dom dagarna iallafall, jag behöver vila upp mig faktiskt. Kanske ska jag ta in på Spa istället...? Hmmm....

Jag får se vad som händer faktiskt! Men jag vet en sak - Jag mår ganska OK nu :)