Ja, så är min vardag nu! Så fort jag & pojkvännen överkommit ETT problem, så kommer 4 andra...Men vi kämpar på, tillsammans. Jag VÄGRAR låta detta knäcka oss, även om det just nu är nära...Känsliga ämnen som jag inte kan släppa, jag funderar på det varje vaken sekund. Märker hur det tär på vårat förhållande, för jag kan, verkligen KAN, inte sluta tänka & fundera på problemet!

Inget jag vill skriva ut i min blogg dock, lite för privat för min blogg får jag säga...Men vill ändå skriva av mig LITE, utan detaljer! Vilket jag nu gjort, insåg jag....

Ja, snart är det november! Då har jag & pojkvännen hängt ihop i 5 månader. Shit...Med tanke på bråk & sånt, så är det ett under! Vi är för lika vissa stunder, och det leder till bråk som inte ens kan beskrivas! Men ja, vi blir ju vänner igen :) Älskar ju mannen i fråga, kan inte annat än att krypa till kors och be om ursäkt om jag gjort fel. It hurts, må jag säga...Jag är egentligen för stolt!

Nej, dags att återvända till världen utanför datorn. Baaaj Baaaj

Det har jag blivit grym på, genom åren! Håller på än, en slags skyddsinstinkt...Jag håller hellre inne mina tårar, än att släppa ut dom & bli tröstad. Jag orkar inte bli tröstad mer, jag orkar inte ens må dåligt mer. Jag vill på största allvar kunna le & bara må bra igen. Jag vill må så bra som jag gjorde 2002-2004. 

Just nu t.e.x...Sitter & biter mig i läppen för att inte bryta ihop, känner mig totalt jävla värdelös...Jag har mina skäl, inget jag vill skriva ut här dock. Men jag hatar att känna såhär, då jag vet att det inte är sant! Jag vet att i min älsklings ögon, är jag det mest värdefulla som finns. I hans ögon är jag den vackraste & starkaste kvinnan han vet(han säger det iaf!). Men varför, varför, VARFÖR, kan jag inte se det själv....?

Nej, på med masken igen. Fake it, until I make it!