Jag är äntligen hemma, där mitt hjärta hör hemma iallafall. Jag ler varje gång han ser på mig, jag kan inte hålla ett leende borta varje gång han säger något. Hela jag skriker av glädje när han håller om mig, om det än så bara är för en minut när jag går förbi honom. Jag är HEMMA!

Detta trodde jag aldrig, när jag träffade honom den där natten i mars 2007. Trodde aldrig att det skulle bli något mer! Men nu kommer hoppet tillbaka, varje gång jag tänker på honom. Han är den rätta, han är min livskamrat. Det känns så iallafall :)

Nej. nu ska jag återvända till mitt här. Ska krypa ner i hans säng & läsa en bok :)

I helgen ska jag vara med mina tjejor, ska bli jättetrevligt :) Ja, iaf för oss som vet vad som ska hända ^^ Helgen efter det är det ännu mer tid med mina tjejor! Och helgen efter det ska jag fira pappsen, som fyller 60 :)

Mitt i allt detta, ska jag hinna ta vara på mig själv också. Hur nu detta ska gå? Vet iallafall att den 15;e augusti tar jag mina fossingar till Lysekil, möta upp Anka, åka bil till Oslo & vara där några dagar :) Vet inte riktigt när jag kommer hem, men hem kommer jag! Ska bara umgås lite med Anka & hennes lilla mage :) Kanske ta lite bilder för henne? Så hon kan visa upp bebismagen :D

Ska även dra mig till Norrland nån helg, från torsdag-måndag/tisdag. Får se när bara. Men då försvinner jag från nätet & telefonen dom dagarna iallafall, jag behöver vila upp mig faktiskt. Kanske ska jag ta in på Spa istället...? Hmmm....

Jag får se vad som händer faktiskt! Men jag vet en sak - Jag mår ganska OK nu :)

Vad skulle du gjort om vi delade säng en natt?
1. Legat så långt ifrån som möjligt
2. Legat så nära mig som möjligt
3. Strulat med mig hela natten
4. Våldtagit mig medans jag sov
5. Försökt haft sex med mig
6. Bara myst
7. Pratat hela natten
8. Ringt dina vänner
9. Bett mig strippa
10. Slagit sönder mig med kudden

Jag får inte ihop det! Jag har glömt bort att ta hand om mig själv senaste 7 månaderna. Hur har jag kunnat göra det?! Jag vet inte, men jag orkar inte finnas där för NÅGON längre. Jag orkar inte prata med någon, orkar inte träffa någon, orkar knappt gå ur sängen på morgonen. Hur hände detta då? Det kom som en jävla chock, jag kan säga! Jag var inte alls beredd på att det skulle komma som en bomb, alla känslor på ett & samma ställe...  

Och det som är mest svår nu - FOLK FÖRSTÅR INTE! När jag säger "Jag vill vara ensam", tror dom att det betyder "Vi måste terra henne, hon behöver hjälp". Jag behöver INGENTING från er, jag behöver vara själv nu! Jag behöver hitta mig själv igen, och allt jag en gång varit.

Det var allt från mig idag...