Idag, den 16;e september 2011, är det 7 år sen min systerdotter Nadine förlorade sitt liv. P.g.a sin pappa  

Nadine skulle gått i skola idag, första klass! Hon skulle busat med sin lillebror & varit så lik min syster i sitt blonda hår(jag slår vad om 100:- på att hon hade fått det!). Men nu får vi aldrig veta det, eftersom hennes pappa berövade henne livet. Våran lilla Nadine blev bara 5½ veckor gammal, och var dessutom född 1 månad för tidigt.

Alla mina tankar går till  min syster idag!

Nadine Angela Andersson 2004.08.07-2004.09.16

Ja...Jag har idag insett vad jag håller på med. Jag är kär, hopplöst förälskad. I D...Ja, i "min" D! Jag har försökt att inte vara det, jag har verkligen försökt att sluta älska denna mannen! Men ja, inte ens jag kan sluta älska en sån underbar kille :)

Känner mig mer än hemma hos honom nu. Varje gång han sitter eller ligger bredvid mig, så känns det som om jag aldrig varit därifrån. Jag kan vakna mitt i natten & gosa mig i hans famn, han suckar glatt i sömnen & håller om mig. Inatt låg han & drog sin hand genom mitt hår - på ren reflex. Somnade om ganska sött & fick sen en ganska stressig morgon. För klockan var POFF 5 bara sådär. 

Och ja, funderingar då...Varför ska just han vara den som gör mig "hel"? För ibland är den här kärleken en jävla pain in the ass! Det är oftast när jag känner att jag inte når fram, vilket inte är så ofta när jag tänker efter. Men vi är ju inte alltid vänner, men vi får överleva?

Nej, ska väl fortsätta min fredagkväll här nu :) Borsta håret efter duschen förut kanske? Japp!