Det har jag blivit grym på, genom åren! Håller på än, en slags skyddsinstinkt...Jag håller hellre inne mina tårar, än att släppa ut dom & bli tröstad. Jag orkar inte bli tröstad mer, jag orkar inte ens må dåligt mer. Jag vill på största allvar kunna le & bara må bra igen. Jag vill må så bra som jag gjorde 2002-2004. 

Just nu t.e.x...Sitter & biter mig i läppen för att inte bryta ihop, känner mig totalt jävla värdelös...Jag har mina skäl, inget jag vill skriva ut här dock. Men jag hatar att känna såhär, då jag vet att det inte är sant! Jag vet att i min älsklings ögon, är jag det mest värdefulla som finns. I hans ögon är jag den vackraste & starkaste kvinnan han vet(han säger det iaf!). Men varför, varför, VARFÖR, kan jag inte se det själv....?

Nej, på med masken igen. Fake it, until I make it!