Ja, nästa fredag är det dags för kärlek igen :D Ser fram emot det som fan, var längesen jag såg fram emot något såhär mycke. Du har gett mig ett skäl att leva, min älskade...Tack för att du orkar finnas vid min sida, fastän allt är hårt ibland. Du ger då aldrig upp hoppet om mig!

Idag har det varit en skitdag..RIKTIG skitdag! Psyk bråkade, bråkat med sötnöt...Vad mer? JO, var vid Hennes grav idag. Tände ljus, städade lite runt graven. Mammas allt, du bör inte ligga där...Du ska ju vara HÄR! Du ska ha din säng i mitt rum, sussa sött nu & jag ska kunna titta på dig med kärlek, känna total lycka för att jag fått mitt mirakel. Men så är det inte! Dags att jag acceptera faktan - hon är död! Borta, försvunnen...Död...!!!! För exakt 6 månader sen låg jag & tittade på en vägg, helt hög på morfinet & hade inte en aning om att jag snart skulle börja ha rejäla värkar & att lillsessan skulle titta ut under natten. Imorgon är det alltså 6 månader sen jag krystade ut henne, fick hålla henne & säga "hej mammas älskling" för allra första gången...

Nej, nu blir det sängen...Sjukling har jag blivit :( Ska även läsa hennes journal, le lite åt vissa minnen och släppa ut alla tårar. Ut måste dem!